Aspergerbloggen

Hej, det är fredagen den 31 juli 2009 nu och det har gått bra idag. I alla fall så länge jag har använt bloggen. Imorgon ska det gå lika bra. Jag minns torsdagen den 31 juli 2008, förra året, då jag var med CDB och köpte kläder. Sedan träffade vi KL och gjorde en liten film. Imorgon är det lördagen den 1 augusti 2009 och det ska bli en bra dag. Jag ska administrera mitt liv, städa badrummet och handla mat. Allt kommer att gå bra imorgon. Ingen ångest imorgon. Blir jag avslöjad kommer folk att se vilket jobbigt liv jag har. Jag minns lördagen den 2 augusti 2008. Det regnade jättemycket i Stockholm och jag var med CC, AP och jag och CC träffade MD efter så många år. Det var kul, vi var vid Maria Magdalena och det var Pride-karneval.

Imorgon är det augusti. Nu är det juli. Fredagen den 31 juli 2009. Har skrivit lite till. Det går bra. Lyssnar på Povel Ramels Sommar-program från den 19 juli 1985. Det var en fredag. Jag minns inte vad jag gjorde just den dagen, men jag minns att jag var på Öland under en vecka den månaden. Kom hem från Öland lördagen den 13 juli 1985. Kommer ihåg att jag lyssnade på Twisted Sister och på Opus den sommaren.

Nu har jag gått igenom några mail och fixat lite. Lyssnar på Tomas von Brömssens Sommar-program från den 16 juni 1996. Det var en söndag mitt under EM i England. Jag minns inte vad jag gjorde just den dagen, men jag minns den tiden väldigt väl. Är fett trött och ska sova vid tio. Jag vill ringa till RSD så det gör jag nu.

Hej, det är fortfarande fredagen den 31 juli och nu vid klockan sex börjar fyra timmar internet och det är då främst mail som gäller. Jag har många mail att svara på och jag vill göra det. Jag börjar nu. Förhoppningsvis blir det chatt med GB också. Jag vill det och jag ser fram emot det. Jag ligger långt efter på alla områden i livet nu. Om jag bara jobbar hela tiden så behöver jag inte oroa mig. Det ska jag göra. Kommer att återvända hit under kvällen och skriva hur det går. Lyssnar på Ulla Skoogs Sommar-program från söndagen den 2 juli 1995. Minns inte den dagen, men jag minns fredagen och lördagen precis före.

Hej, det är fredagen den 31 juli 2009 idag. Mellan fredag och lördag hade jag ÅW och SW här på besök. Mellan lördag och söndag hade jag KM och NS här på besök och mellan tisdag och onsdag hade jag CE och JC här på besök. Igår var jag med CC, som jag älskar, på museum. Sedan letade vi efter hennes bil efter att ha ätit en god pizza då det öste ner regn. Jag ska sedan ringa mamma och säga när jag kommer på söndag och jag ska be henne om att få komma ut om jag känner för det på söndag. Om jag kommer ut vill jag säga sanningen som den är men jag är ganska säker på att min mamma inte tycker om när man säger sanningen. Hon gillar en vacker fasad. Gammal? Ja! Jag har tänkt på en sak. Jag är alldeles för ärlig. Det är inte bra. Men det är jag. Det är vanligt då man har Aspergers syndrom. Mycket vanligt. Ja, det var allt om det. Nu har jag ätit och fixat med tvätten. Nu ska jag promenera till klockan fem och då ska jag äta. Det blir gott och bra. Kommer jag på fler saker så skriver jag om dem.

Hej, det är fortfarande fredagen den 31 juli 2009. Nu fick jag svar då jag ringde och jag tror faktiskt inte att hon försöker lura mig. Vissa saker som hon sa tyder på det. Hon sa saker som hon inte behöver säga, så att säga. Och det utan att jag frågade. Och på radion är det Rolling Stones för jag lyssnar på Ulla Skoogs Sommar-program från 1995. Underbart, "Out of time". You're obsolete, my baby. Älskar Rolling Stones. Som sagt, jag tror inte att hon lurade mig. Jag frågade om det är OK om jag ringer om en månad och det sa hon att det är. Det ska jag göra. Inget mer att oroa sig för just nu? Nej, jag tror inte det. Nu ska jag äta och sedan ska jag hänga tvätten.

Veronicas mail var kul att läsa. Hon är alltför snäll mot mig och jag tycker mycket om henne. Det finns många som jag tycker om. Fick även ett mail från IP i M. Nu ska jag ringa igen och för sista gången. De stänger sitt vidriga kontor vid 16.00 så nu gäller det att ringa. Nu gör jag det.

Hej, det är fortfarande fredagen den 31 juli och jag har ringt. Ingen svarade, naturligtvis. Nu ska jag få min belöning. Fast det är två belöningar, förresten. Den första är att jag skriver här. Nu kan förresten även sätta på min telefon igen. Den var avstängd under tiden då jag ringde. Inget får gå fel då man ringer ett sådant samtal. Den andra belöningen är att jag får läsa Veronicas mail som kom under den här tiden. Jag har inte tittat på det ännu. Det ska jag göra nu. Något annat som jag tänkte på? Nej, inte just nu. Om du vet vem jag är, var snäll och avslöja mig inte.

Det är fortfarande fredagen den 31 juli 2009. En stund före 14.30 fick jag oväntat besök. Det var KÅT och det var efter en stund även CB. Jag tycker inte om deras besök, men jag accepterar att de kommer. De har all rätt att göra det och de ska göra det. Men jag måste ha rätt att inte tycka om det och det är inget personligt. CB har helt fel approach till allting här i livet. Precis allt. Allt, allt, allt! Helt, helt fel! Men så är det och om 40 år kommer jag också att ha det. Jag tänker extremt mycket på hur andra människor uppfattar vad jag säger. Jag tror att hon aldrig ägnar det en enda tanke. Jag är säker på att min blogg kommer att bli avslöjad en dag. Den kommer att bli det. Själv har jag avslöjat många bloggar. Om jag inte hade haft bloggen hade jag aldrig kunnat ringa nu, efter ett sådant här besök. De är så jobbiga och de tar enorm energi. Men nu har jag bloggen och då orkar jag att mobilisera ny energi och då orkar jag att ringa. Jag hatar dessa samtal och jag hatar det rasistiska företag som jag ringer till nu. Jag hatar det. Om jag hade haft ett icke-svenskt namn skulle de aldrig ge mig en lägenhet. Nu har jag ett svenskt namn och dessutom kontakter och då är det mindre problem. Jag har sett det på TV så kom inte och säg att jag ljuger. Nu ska jag ringa igen. Belöningen är att jag får skriva här hur det gick. Man kan aldrig vara säker på vad som händer. Det kan komma ett oväntat besök helt plötsligt och då måste man kanske brutalt stänga dörren rakt i ansiktet och mitt i meningen på någon idiot. Men så måste det bli och man måste kunna ringa någon gång, trots att man alltid måste vara beredd på jobbiga besök.

OK, hon kommer 14.30. Fram till dess ska jag promenera. Hon kommer 14.30 och då ska jag ringa. Jag mådde mycket dåligt när jag ringde. Jag hatar att ringa, men jag ska göra det 14.30. Då ska hon vara tillbaka, sa en annan person. Jag ringer 14.30. Det är inte farligt att ringa.

Hej, nu är det fredagen den 31 juli 2009. Jag ska ringa ett mycket svårt samtal. Om jag inte hade skrivit detta om samtalet hade jag aldrig orkat ringa, så hemskt är det. Jag kan inte förklara varför det är så jobbigt. Jag har lovat UB att göra detta samtal så jag måste göra det för jag respekterar henne så mycket. En kvinna på ett bostadsföretag har lovat att jag ska få hyra en lägenhet där. Hon har lovat det. Jag tvivlar. Jag hoppas att jag har fel. Hon verkade ärlig för en månad sedan. Jag hoppas verkligen att jag har fel. För hennes skull också för det kan inte var kul att ljuga så grovt rakt i ansiktet på folk. Det kan verkligen inte vara kul. Men jag tvivlar på att hon har talat sanning och det är för att jag alltid tvivlar. Om hon ljuger skjuter hon bara upp problemen för jag kommer ju förstå det till slut. Jag ska nu ringa och höra om det finns någon lägenhet trots att om jag förstod henne rätt så skulle jag inte ringa. Men jag ska göra det ändå och UB tycker det är bra om jag gör det. Det känns så jobbigt för jag tror att den där MC har ljugit för mig. Vi får se. Om hon har ljugit är jag verkligen mycket illa ute i livet. Då kommer jag nämligen aldrig att ha ett eget hem. Jag har ont i en arm. Vad kan hända då jag ringer? Det går inte att förbereda sig på allt, jag vet. Vad kan hända? Hon kan vara på semester. Hon kan börja snacka dumheter som gör att jag förstår att hon ljuger. i får se. Jag både tyckte om henne och inte tyckte om henne då vi pratade senast. Jag hoppas att jag har fel. Nu har jag mycket ont i magen men jag måste ringa ändå. Jag måste. Belöningen blir att jag sedan får skriva här hur det har gått. Det ska gå bra. Jag har inte gjort något fel i det här fallet. Hon har lovat mig en lägenhet.

Hej, igår gick det inte bra alls. Jag skulle sitta vid datorn i fyra timmar, mellan sex och tio på kvällen. Istället satt jag åtta timmar, till två på natten och på så sätt ödelade jag den här dagen för idag är jag trött och hinner inget. Ikväll är det tio som gäller, inget annat. Men det är bara att ta i och försöka jobba på att bli bättre. Nu ska jag promenera och läsa samtidigt. Jag kommer inte att gå ut idag. Jag ska försöka vara trött idag och sedan lägga mig strax efter tio och på det sättet kommer jag att vara uppetidigt imorgon. Det kommer att gå bra. Nu ska jag hålla på med det till fyra eller fem. Sedan ska jag äta och efter det ska jag sitta vid datorn fram till tio och inte en minut längre. Nu är det bestämt.

Hej, det är fortfarande måndagen den 20 juli 2009 och allt har gått bra. Jag är mycket trött, men nu ska jag laga mat. Jag fick det där viktiga besöket. Det var jobbigt, men mycket viktigt och över på en kvart. Har inte kunnat gå ut på grund av att jag väntade på det där besöket. Det har gått bra idag, jag har läst mycket och rört på mig genom att promenera. Det är jag nöjd med.

Hej igen, det är fortfarande måndagen den 20 juli 2009 och det är fortfarande 65 år sedan Hitlers byxor förstördes. De var inte så snygga efteråt. I vilket fall som helst har jag nu gått igenom allt viktigt i den där högen med papper. Det känns bra även nu efter att jag har gjort det. Nu har jag allt klart för mig. Jag vet precis vad jag måste göra. Nu gäller det bara att göra det. Det är inte så lätt det heller. Jag är trött för jag har sovit för lite. Ikväll ska jag börja göra mig iordning för natten vid 22.00. Då ska jag stänga av datorn. Nu väntar jag på det där besöket och jag tror att de kan inträffa vilken minut som helst. Under tiden som jag väntar ska jag läsa och samtidigt gå fram och tillbaka. Fast rummet är stort så du behöver inte vara orolig. Jag ska alltså läsa nu. Sedan kommer det där besöket som jag tycker är jobbigt fastän det är mycket viktigt. Jag ska sedan duscha och efter det ska jag gå iväg för att arbeta för att få ett arbete. Det kommer att bli en underbara dag. 

Det känns jobbigt. Veronica Maggio på radion är dock en hjälp då det är jobbigt. Jag ska alltså börja gå igenom allt i en stor hög av papper. Jag kan få en chock då jag har missat viktiga saker som skulle ha gjorts tidigare. Nu ska jag börja och det ska gå bra. Detta är inget som mina vänner någonsin kan förstå. Det suger. De skrattar bara om man berättar. Jag börjar nu. Det är mycket tungt.

Nu är det måndagen den 20 juli 2009. Det är 65 år sedan det smällde i Ostpreussen. I helgen gick det ganska bra, men inte så bra som jag ville att det skulle gå. Jag måste kämpa på. Igår eftermiddag var dock perfekt. Jag var effektiv och gjorde många saker under kort tid och det kändes bra och det gick snabbt. Det var en underbara eftermiddag. Förmiddagen var dålig med en massa onödig internet. Det gäller att kämpa på. Har varit uppe i nittio minuter nu och snart är klockan tio och det har gått mycket bra idag. Det ska gå bra hela dagen. Nu kommer snart svårigheterna och då måste jag vara mycket stark. Sedan ska jag ta en promenad och efter det ska jag gå iväg och söka arbete. Det ska jag göra. Jag ska även försöka göra ett mycket svårt telefonsamtal till Arbetsförmedlingen. Det är svårt men jag ska försöka att göra det. Jag ska gå och läsa en bok samtidigt. Det är underbart att göra det. Jag ska läsa och promenera samtidigt. Jag har städat badrummet idag och jag dessutom gjort iordning i köket. Mycket bra gjort. Jag kommer att få besök idag. Jag vill inte ha det besöket för det är mycket påfrestande för mig, mentalt. Men jag måste ta emot det besöket. Det kommer att hända fyra viktiga saker idag.

1. Jag ska administrera mitt liv.
2. Jag läser och samtidigt rör jag på mig.
3. Ett jobbigt besök.
4. Jag går härifrån och söker arbete.

Jag börjar med att gå igenom allt som jag måste göra. Det är det jag gör då jag säger att jag administrerar mitt liv. Det måste jag göra. Det är mycket jobbigt att göra det. Jag har inte gjort det på veckor och jag är rädd att jag ska hitta saker som är försena att göra. Jag är rädd att få stark ångest över viktiga men svåra saker som jag absolut måste göra. Men jag ska göra det. Jag måste göra det. Det ska gå bra. Det är mängder med papper och anteckningar. Det står säkert att jag måste göra många viktiga samtal. Jag hatar att göra dessa samtal för det blir väldigt ofta missförstånd. Det är alltså det första som jag ska göra idag. Efter det tar jag min läspromenad. Efter det gå jag härifrån och söker arbete. Jag går inte ut förrän efter det där jobbiga besöket. Jag kan inte skriva mer om det för min blogg kan bli upptäckt av folk som jag känner. Nu ska jag börja göra alla saker, men först ska jag maila till underbara GB som jag tycker så mycket om. Ikväll stänger jag av datorn vid tio och sedan går jag och lägger mig.

Eftersom ingen vet vem jag är kan jag skriva som det är här. Det vågar jag inte annars. Jag vågar inte låta mina vänner veta att det är så här i mitt liv. Om du kommer på att detta är min blogg så säg inte det till mig. Nu ska jag verkligen börja kämpa mot detta kaos. Jag ska gå och lägga mig om elva timmar. Det är mycket. Nu ska jag duscha och sedan ta en promenad. Jag skriver igen efter det, framåt tre. Det är om cirka fyra timmar. Sedan ska jag röja upp här. Vid fem är det mat och sedan mail och chatt med L. Kanske även med underbara G, som jag älskar.