Aspergerbloggen

Hej, nu är det fredagen den 31 juli 2009. Jag ska ringa ett mycket svårt samtal. Om jag inte hade skrivit detta om samtalet hade jag aldrig orkat ringa, så hemskt är det. Jag kan inte förklara varför det är så jobbigt. Jag har lovat UB att göra detta samtal så jag måste göra det för jag respekterar henne så mycket. En kvinna på ett bostadsföretag har lovat att jag ska få hyra en lägenhet där. Hon har lovat det. Jag tvivlar. Jag hoppas att jag har fel. Hon verkade ärlig för en månad sedan. Jag hoppas verkligen att jag har fel. För hennes skull också för det kan inte var kul att ljuga så grovt rakt i ansiktet på folk. Det kan verkligen inte vara kul. Men jag tvivlar på att hon har talat sanning och det är för att jag alltid tvivlar. Om hon ljuger skjuter hon bara upp problemen för jag kommer ju förstå det till slut. Jag ska nu ringa och höra om det finns någon lägenhet trots att om jag förstod henne rätt så skulle jag inte ringa. Men jag ska göra det ändå och UB tycker det är bra om jag gör det. Det känns så jobbigt för jag tror att den där MC har ljugit för mig. Vi får se. Om hon har ljugit är jag verkligen mycket illa ute i livet. Då kommer jag nämligen aldrig att ha ett eget hem. Jag har ont i en arm. Vad kan hända då jag ringer? Det går inte att förbereda sig på allt, jag vet. Vad kan hända? Hon kan vara på semester. Hon kan börja snacka dumheter som gör att jag förstår att hon ljuger. i får se. Jag både tyckte om henne och inte tyckte om henne då vi pratade senast. Jag hoppas att jag har fel. Nu har jag mycket ont i magen men jag måste ringa ändå. Jag måste. Belöningen blir att jag sedan får skriva här hur det har gått. Det ska gå bra. Jag har inte gjort något fel i det här fallet. Hon har lovat mig en lägenhet.