Aspergerbloggen

Hej, nu ska jag söka ett arbete och sedan ett till. En vän till mig coachade mig tidigare, men det verkar inte som om hon vill fortsätta att göra det. Det gick till så att jag mailade eller sms-ade henne före det att jag skulle göra en mentalt mycket svår sak. Hon behövde inte svara. Nej, hon behövde inte göra något alls. När jag var klar, fick hon ytterligare ett meddelande i vilket jag skrev hur bra jag var som gjorde det jag gjorde. Hon gjorde fortfarande ingenting. Det är inget problem mellan henne och mig, men hon förstår inte vad de här problemen jag har innebär. Det brukar vara så. Bra för henne, det betyder att hon har det bra. Hon har uttryckt att jag inte behöver bli coachad. Av den anledningen får denna blogg åter fungera som min coach. För övrigt kan jag verkligen rekommendera coachning om man har svårt att få saker gjorda. Läsarna, jag har cirka tio om dagen även då jag inte skriver, får agera coacher.

Nu ska jag alltså söka några arbeten. Det är mycket jobbigt och frustrerande. Hör de "Asperger" tänker de genast på vansinniga mördare i Malmö och på Utøya, verkar det som. Idiotiskt, förstås. Dessutom förstår de inte hur bra jag egentligen är på det jag är bra på. En sak är säker: om jag inte får det här arbetet, då begår de ett större misstag än Decca gjorde 1962. Nu gäller det bara att få dem att förstå det.

Med allra största sannolikhet kommer jag senare idag att skriva här om hur det gick.